Efterfesten som var väldigt sömning ,var inte passande för en som är klarvaken & rastlös vid denna tiden. Hade jag inte haft 10 drinkar & 2 shots i kroppen så hade jag gått till gymmet, på riktigt.
Att vandra själv avenyn ner med Florence+The machine i lurarna kan va de vackraste jag upplevt. Det känns som staden är min & morgondagen är så långt bort.
Inatt ville vi inte att kvällen skulle ta slut. Man känner sig som barn igen, ni vet när man leker & man försvinner in i drömvärlden & tiden står still. Man vill aldrig att de ska ta slut.
Men de gjorde den, kvällen alltså.
Hur ska jag nu somna, de vet jag inte riktigt än hur de ska gå till, men det gör de samma, ingen är lyckligare än jag på den här bussen just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar