söndag

.66.

Killar.
Är de mig de är fel på?
Har man för höga krav?
Är det dom som är helt störda i huvudet?

De dräller in snaps & medelande hej vilt, ingen av dom man ens vill ha.
Hittar man en endaste bra i dimman så vill man ändå inte ha de.
Man vill bara ha de man inte kan få & jag är så trött på mig själv så jag dör.
Snälla kan nån komma & ta mig med storm så jag slipper bli en sån manshaterska. 
Himlar jag med ögonen en gång till så tror jag fan dom kommer att stanna så.
Antingen är dom för unga/gamla, för på/ för off, för svåra/för lätta, för barnsliga/för vuxna. 90% verkar va totalt efterblivna & många av dom tror att man kan charma mig med bilder på deras kön innan man ens har hunnit skriva ordet: Hej.

De finns dock någon som man kanske känner att de här kan vara något, men då blir man rädd & gömmer sig bakom "spelet" som man egentligen föraktar. Jag tror det är mig det är fel på helt enkelt. De kan inte va dom, eller?

Lika bra att köpa en snygg skyltdocka som man kan ha som sällskap kring köksbordet. Det låter som om jag har tappat hoppet en aning, snart så.

Men vi får se,tydligen finns de hopp.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar