.52.

Kommer ni ihåg senast ni sa att ni älskade någon?

Vissa kanske sa de senast idag, eller igår, en månad sen eller 2 år sen. 

Jag kommer inte ihåg när jag sa de senast. En fras som tar ganska lång tid att känna, otroligt härlig att säga & gör så ont när personen man säger de till inte känner de samma.

Igår tänkte jag på de ganska mycket , de här med att tycka om någon. Vän ,ovän eller den man är kär i. Tror ibland att man stänger av tycka-om-känslorna för att de helt enkelt blir för jobbigt. 

Jag kan älska dom gångerna man blir så där förälskad i någon bara för en kväll, de pirrar i hela kroppen, man flörtar hejdlöst & man blir helt varm. Man smsar go natt & drömmer drömmar om denna underbara varelse & man kan föreställa sig hur allt skulle vara om de vore vi två.

Dagen efter vaknar man upp själv i sin säng & går upp äter frukost & fortsätter livet som inget hade hänt. Som om personen inte längre existerat. 

Att då få känna på den här sk.a kär&galen- eoforin som är som en drog nästan är så banalt så det är inte klokt.

Lika snabbt som den uppenbarar sig försvinner den lika fort & man är kall som sten igen.

Ibland undrar jag om man har ett hjärta av sten, som Kato i Mio min Mio har. Inte elak på något sett utan mer ett oberört & tomt hjärta.

Att man agerar & skådespelar ut de känslor & handlingar som de som förväntas av en & egentligen bryr man sig inte ett skit. 

För något vet jag, att älskar jag en kan man älska flera, men älskar man inte någon så har känslorna svårt att ens nå ut till dom allra närmaste.

Imorn ska jag bli kraftigt berusad, spela spel & tjöta skit. Röka hejdlöst under fläkten & lösa världsproblem. Kanske bli så där hejdlöst förälskad & glömma alltid lika fort dagen efter igen.