.14.

Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar att se dokumentärer. Att få se & ta del av andras liv. Man lär sig väldigt mycket av människan.

Ett väldigt ångestfyllt ämne är skilsmässa, såg precis en dokumentär på svtplay om just detta. Att skiljas. Jag hade ångest under hela filmen, jag mådde illa. Fick stänga av tillslut. Att en film kan göra en så berörd.

En vän till mig berättade om deras skilsmässa för ett tag sen, minns att de knöt sig i magen på mig & ändå kunde jag inte sluta fråga & lyssna. 

Det är som att titta på skräckfilm, man vill ändå se men håller hela tiden för ögonen.

Jag har aldrig varit ett skillsmäsobarn, jag var ett barn med min mamma & pappa 

& sen försvann pappa.

Eftersom det mer är vanligt med skilsmässor än min situation så kanske de är därför jag är så fascinerad av ämnet att skiljas. Att man vill sätta sig in i ett fack, att förstå. 

Men vad jag märker är att med skilsmässor kommer skuld, skam, bråk & tjafs. De gjorde det inte för mig. 

Kanske därför man får en obehagskänsla när man tittar på dokumentären. Den känns så främmande,elak ,kall & hemskt

Jag hade en helt fantastisk uppväxt utan pappa, tror faktiskt att den inte hade varit så fantastisk om han hade funnits med. Tyvärr. Hemskt att säga men så är de.

Min mamma är den mest fantastiska människa som jag känner. Hon har lärt mig allt hon kan. & så mormor med såklart. De två finaste människorna jag vet.❤️ 

Det är nu när jag själv blivit vuxen som jag förstår hur mycket hon har format & färgat mig som människa. Alla hennes fina egenskaper har faktiskt fått fäste i mig också. Den finaste egenskapen är nog att viljan till att hjälpa människor. Hon är fin hon, min mamma ❤️

Min fina mamma, min mamma Elisabeth❤️