Ni vet den där depp-känslan som infinner sig efter en semester, bröllop eller någon stor tillställning? Precis så känns de, försöker ändå fylla dagar & nätter med jobb, fest & träning ( & allt roligt man kan tänka sig).
Men ändå är de något som fattas.
Är de jakten på den nya drömprinsen?
( heter nog inte så längre, fyller trots allt 30 snart ).
Eller är det jakten på nya kickar, jobb, vänner?
Jag har ju aktivt valt att leva som en fri individ utan barn & massa andra måsten.
Vilket är otroligt härligt.
Ni med barn & man & hund & Volvo, känner ni ens så här? Eller är det ett lyxproblem jag har? Att man har överflöd av egentid & att detta egentligen inte är ett problem i större sammanhang?
Tänker jätteofta på att börja volontärjobba, hjälpa & stötta unga tjejer med psykiska problem, bli kung på gitarr, bli konstnär på heltid, jobba som fransstylist på heltid, börja plugga, kläddesigner har varit i tankarna med. You name it.
Tankar & drömmarna finns där.
Men min kapacitet att kanalisera dessa "drömmar" är svårt. En släkting sa till mig en gång : ibland har kreativa människor (hen menar mig då såklart) så mycket energi & idéer att de blir så svårt att genomföra pga deras oförmåga att koncentrera sig. Låter som en light-version av adhd. Ja va vet jag eller hen rättare sagt.
Kanske ska välja en grej till att börja med, gör klart de & sen börja på nästa. Det låter bra i teorin. Men med min hjärna funkar de inte så, jag vill börja i alla endar samtidigt.
Enjoy ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar