.24.

Kl är 18 , det är lördag & jag ligger fortfarande kvar i sängen & käkar skumtomtar till middag. Gårdagens euforiska timmar på avenyn kommer tillbaka till mig som filmklipp framför ögonen. Dansade sönder min fot som fortfarande har glassplitter i sig, från en olycka på jobbet i veckan. Men de brydde jag mig inte om igår. Idag känns de kan jag säga, inte lika euforisk idag. Vill tillbaka till avenyn & känna livet i mig & dansa som det inte fanns en morgondag, för i dessa tider vet vi ju faktiskt inte om de finns de. Ska leva alla mina dagar som de vore de sista. 

PS tack för svaren på kontaktannonsen , fortsätt skriv till mig.